Maktez Elize

Ella förstod ingenting häromdagen när vi tog en promenad på isen.

- Varför är det ingen som vill sparka den här underbart stora bollen till mig?

Att lösa problem är något Ella är en fena på. Man kan ge henne nästan vilken utmaning som helst och hon brukar fixa det utan broblem. I brist på annan träning så stoppade jag ost (Ellas absoluta favorit) i hushållspappersrullar, knep ihop ändarna och sen fick hon försöka få fram osten. Hade väl redan räknat ut att det var ungefär lika utmanande som en fis i rymden för henne...hon slet upp den på två röda och tittade på mig som att "Va det där ett skämt eller?" Astrid var med och försökte hjäpa till, vilket hon också fick. Men osten tog Ella!

Ella är en sådan där hund som skapar sina egna problem att lösa om man inte gör det åt henne. När hon känner sig understimulerad, så märks det inte så att hon blir galen och springer omkring och härjar. Nej nej. Hon väntar tills alla sover, sen slår hon till. Öppnar luckor i köket, sorterar lite sopor och kanske även blöjhinken i badrummet. Att stänga dörrar brukar inte hindra henne. DET är problemlösning tycker hon. Inte några fjantiga pappersrullar!

Så HÄR vill vi att det ska vara just nu. Ifall ni inte fattade det i förra inlägget alltså :)

Nej, inte är den vår favoritårstid, alltså min och Ellas. Visst det är mysigt kring jul, men sen kan det bli sommar igen. Ella vill ju springa fort som vinden, bada, köra agility så att gräset ryker och ta långa promenader utan att man blir kall. Men, nu är det januari och det är bara att gilla läget. Vi ligger lågt med tävlandet, och med julledigheten så har det inte blivit så mycket träning. I december så var jag och Ella med på KM. Jag trodde att Ella skulle vara fullständigt skogstokig och dra som en avlöning, men hon lyssnade som en dröm! Första loppet var hoppklassen och hon hade överlägset bästa tid, men tyvärr så rev hon två hinder och fick en vägran - som sagt det gick fort! I agilityklassen gick hon klockrent och nollade och hade det varit en vanlig tävling hade hon vunnit. På KM så räknar man ihop resultaten från båda loppen så Ella fick ingen placering då vissa hade färre fel i hoppklassen. Men jag var supernöjd ändå. Hon lyssnade så bra, trots att vi inte hade tränat sen medeltiden...

Ella har kommit på att den där lilla människan kan leka med henne nu. Mycket bättre att leka med någon som inte ska bestämma hela tiden som den lite större människan gör nu för tiden tycker Ella.




Lata dagar är bra dagar, bara de inte kommer alltför ofta, tycker Ella.

Hej alla!

Nu var det ett tag sen som det uppdaterades här. Sorry. Ska bli bättre. Jag typ lovar och svär. Få se nu, vad har hänt? Det har ju tävlats en del, och jag måste bara säga att jag ibland tycker synd om mig och pälsan. Det går liksom troll i loppen ibland. Superbra tider, men en femma här en femma där. Jag ska väl erkänna att det (nästan) alltid är mitt fel. Jag har pysslat med den här sporten i 14 år! FATTA! 14 år! Oj oj...but still, man blir som en nybörjare med varje ny hund. Ella är det skönaste hund jag har kört, men också den svåraste. Hon är så otroligt känslig på mina rörelser. Minsta lilla vrid och hon viker av. Jag har haft hundar som ånga på rakt fram, och är van att kunna skicka ut och sen placera mig. Men Ella så måste jag vara jättenoga med att inte flytta mig för fort då hon kan vika av och springa förbi hinder. Men det blir bättre och bättre. Jag blir bättre och bättre.

Frövi

Typ den längstaste tävlingsdagen i världshistorien, och då var det bara klass ett! Då vi hade Astrid med oss så fick vi lov att stryka oss från sista klassen för att inte komma hem mitt i natten. Men jag antar att de inte hade så stor erfarenhet av att arrangera tävlingar, och då blir det ju så. Hur som. Ella knep åt sig en 8 placering av 39 starter. Tyvärr var det en öppen klass så "räknades" inte. Men Ella var superduktig.

DM i Avesta

I lördags var vi till Avesta och tävlade distriktmästerskap. En riktigt härlig dag med sol och massa goa människor! Ella gjorde ett kanonlopp i hoppklassen med en ynka femma (hon rev första hindret av okänd anledning). Det såg ju lovande ut inför agilityklassen. Tyvärr så fick hon tre vägringar där och därmed en disk. På DM så är det andra regler än på en vanlig tävling. Man räknar ihop båda loppen och får ett resultat. En disk = 50 fel t.ex. man kan alltså diska sig massor av gånger. Med detta så kom Ella på en 11 placering. Hon var jätteduktig och lyssnade som en gudinna, inga förvirringar på plan (vilket det blev i Frövi). Så jag är jättenöjd, men kan inte hjälpa att fundera på hur det hade gått om hon inte diskat sig! Tävlingsmänniska som man är!

Vi har börjat träna rallylydnad jag och Ella, och hon älskar det! Lydnaden var för tyst och trist tyckte hon, eller ja...mest är det väl jag som tycker det och så för jag över det på henne. På lydnaden är jag dessutom så jäkla nervös när jag ska tävla vilket inte heller gör det hela bättre. Men rallylydnaden är något helt annat. och Ella är jätteduktig och lär sig så fort. Får se om vi anmäler oss till någon tävling nu innan snön.



Kram på er!

För ett par helger sen så var vi till Mora och tävlade. Ett härligt gäng från Nedansiljans och Dala-Floda är vad vi är! Stöttar och hejar på varandra, trots att vi tävlar i samma klass :) Så som det ska vara. Resultatmässigt var det väl si så där dock. Ella lyckades i alla fall knipa en 3e placering av 38 hundar, dock med tio fel. Knepig slalomingång och konstiga vinklar, inte så mycket klass 1 stuk kan jag tycka. Banorna såg inte svåra ut, men vissa vinklar gjorde det väldigt svårt att placera sig när man har nybörjarhundar som man måste vara med och peka vid varje hinder. Jag klagar aldrig när det blir mycket handling, för det gillar jag. Men inte så kul när det är svårt att få till flyt i banan, om ni förstår vad jag menar. Men vi hade kul i alla fall!

Här kan ni se agilityklassen. Jag undrar varför hon sprang förbi hindret uppe i kurvan? Med en snabb hund så är det liksom A och O att hunden ska söka och låsa på hinder på egen hand. Något att träna på. 

Ikväll ska Ella tävla igen, i Dala-Floda. Det är Martin som ska agera handler i kväll då jag är hemma med kidsen. Håller tummarna!

En av Ellas favvoplatser, babygymmet!

Då har vi spenderat en het, men kul dag på agilityplan. Eller ja, inte idag...men i söndags! Vi hade rekord i antalet starter. Det var ca, håll i er nu, TUSEN STARTER PER DAG! Fatta många jyckar på ett och samma ställe :) Trots det stora antalet deltagare så flöt allting på bra, och det blev normallånga dagar.

Med tanke på att vi inte har tränat på över två veckor så trodde jag att Ella skulle vara skogstokig och svårstyrd, men thi fick jag! Hon gick som en dröm. Synd bara på de små missarna vi fick, som egentligen var mina fel och inte hennes. Annars hade det blivit pinne...trist. Är det något som jag har lärt mig om Ella så är det att man vet aldrig i förväg hur det ska gå, hon är full av överraskningar den hunden! I hoppklassen fick vi i alla fall näst bästa tiden av ca 80 starter, och hade hon gått igenom hela banan utan det där lilla stoppet vid slalomet så hade hon haft BÄSTA tiden. I den klassen kom hon på en 10:e plats pga det fjantiga felet i slalom. Konkurensen i largeklasserna är ju otroligt höga så vi är glada att vi kan vara med i toppen och kämpa. Pumisarna kan dem! Vi biter ihop och kommer igen.

Älskade Ellsonbus


Vi glädjs med familjemedlemmarna Nova och husse som knep en andraplats och sista pinnen i hoppklassen!

Och så sa det bara poff så var SimSim (Ellas dotter) uppflyttad i klass 2 i hoppklassen!
Vilket agilityämne hon är asså, och vi är
mäkta stolta här hemma :)

GRATTIS fina tjejen och till husse Lasse!


P.s Lik sin mamma på bilden :)

Sim-Sim, Ellas dotter, tog sin första pinne i Skutskär i helgen!
Det var i hoppklassen och det blev en andra placering av 42 st, tid 29,24 , idealtid 44sek.
STORT GRATTIS!!


Vi ses på banan!

Ella började löpa för några dagar sen, vilket innebär noll tävlingar framöver...konstigt tycker Ella, att hanhundar kan bli distraherade nä de kör agility. Då kör man ju liksom, vad kan distrahera då?? Vi satsar dock på att hon är klar till den 31 då vi har anmält oss till Dala-Floda.

Ja vad gör man dårå när det är sommar och man inte får tävla? Lätt, sa Ella. Man badar! Hoppar, plaskar, dyker och simmar. Typ det bästa som finns. Ella har hört att pumisarna på Skallabacken har EGEN BRYGGA! Coolt tycker Ella och skiver upp "en sjö med tillhörande brygga" på sin önskelista.

Här simmar hon efter en petflaska (i brist på pinnar eller leksaker). Innan kameran kom fram så har hon hunnit hämta flaskan si så där ett tiotal gånger redan..!

Ella är trots sin smidiga och lätta kropp en ångvält att köra just nu. Hon bara plöjer på och tycker att det är onödigt med tighta svängar. Tiderna hon får är kanon, men då kan man ju bara tänka sig hur bra det skulle bli om alla vida svängar försvann. Men, hur var det man tränade in det nu igen? Varje gång är det samma sak...har tränat upp tre hundar i agility, men glömmer varje gång hur jag gjorde. Suck...Att jag är utbildad instruktör ska vi kanske inte heller prata om...fast det är ju lättare att stå brevid och säga vad andra ska göra än att göra det själv.

Här har vi en video från träningen i tisdags. Kolla in vad vi behöver tighta upp svängarna! Nej, jag behöver gå kurs.

Ellas valpar har verkligen visat sig vara riktiga sportpumis, och det gillar vi! Duktiga mattar och hussar som har kul ihop med sina pumis. Vi ba: HELT RÄTT! Ellas dotter Simsim (Bennaz XX-Ximone El-Ghas) har kommit igång med agilityn på riktigt, och hon och husse är superduktiga. Precis som mamma Ella så har Simsim hamnat i large, men det verkar inte vara några problem alls. Farten blir bara bättre och bättre och nu är de riktigt pumisnabba! Vi brukar träffas på tävlingarna här runt omkring, och det är så kul att en av Ellas valpar bor så nära.

Igår var vi i Dala-Floda och tävlade. Första klassen (agilityklassen) var riktigt svår och inte alls en klass 1 enligt mig. Men vi har tränat på klass 3 banor, så borde inte vara några problem tyckte jag. Men! Hela banan bestod av balansfällor. I varje sväng så lockade aningen balansbommen eller A-hindret, som Ella så klart sprang upp och satte en tass på. Way too fast! I hoppklassen var det istället typ rakt fram hela tiden, vilket gjorde att jag inte hade en chans att hänga på Ella i mitt nuvarande tillstånd (typ slutar andas efter halva banan...). Detta gjorde att Ella stannade upp och frågade vart vi skulle några gånger, och det blev några bordercollie-snurrar framför hinder. Tre vägringar och disk...så jäkla jobbigt när det är en själv som är den som förstör...men men. Ska öva upp min kondis och så kommer vi igen jag och Ella. Fort ska det ju gå!

Här kan ni titta på duktiga Simsim i hopploppet. En dum dum 5:a, annars ett kanonlopp!

Nu har jag och Ella kört ett agilityträningspass på riktigt sen graviditeten. Jag kan ju konstatera så här eftråt att jag behöver träna upp min kondis. Attans vad det tog emot att springa. Ont har jag inte så det kan jag inte skylla på...Ella springer ifrån mig och måste då fråga mig vart sjutton vi ska någonstans = tar onödig tid. Men det har ju bara gått lite mer än en månad sen förlossningen så jag kanske inte ska klaga ännu?

Ella är skogstokig efter en period i vila (Ellas kommentar till det: WHY? Har jag varit skadad? Nej. Har jag varit sjuk? Nej. Varför då vila från träning?). Tungan hängde nere i backen efter passet. Hon har däremot kommit på att man kan springa till skogs och bada i dyngpölen.

Ella ba: Nice!
Matte ba: Fräscht...

Nytt är i alla fall att hon inte springer och badar fören efter loppet, till skillnad från förra året då hon pilade iväg mitt i loppet ibland. Man ska vara glad för det lilla!

Här kan ni titta på en snutt och även ni konstatera att matte behöver röra på benen! Om ni tycker att "fasiken det där ser inte ut som en pumi", så beror det på att Ella är igenväxt och behöver klippas (börjar se ut som en minibriard...) och dessutom har hon precis doppat sig i vatten/lera/diverse skogsgrejer. Hoppas inte mormor Gill blir arg? *ler*

Over and out