Var är Zatan när man behöver honom?!

Ella förstod ingenting häromdagen när vi tog en promenad på isen.

- Varför är det ingen som vill sparka den här underbart stora bollen till mig?


Vad är problemet?



Att lösa problem är något Ella är en fena på. Man kan ge henne nästan vilken utmaning som helst och hon brukar fixa det utan broblem. I brist på annan träning så stoppade jag ost (Ellas absoluta favorit) i hushållspappersrullar, knep ihop ändarna och sen fick hon försöka få fram osten. Hade väl redan räknat ut att det var ungefär lika utmanande som en fis i rymden för henne...hon slet upp den på två röda och tittade på mig som att "Va det där ett skämt eller?" Astrid var med och försökte hjäpa till, vilket hon också fick. Men osten tog Ella!

Ella är en sådan där hund som skapar sina egna problem att lösa om man inte gör det åt henne. När hon känner sig understimulerad, så märks det inte så att hon blir galen och springer omkring och härjar. Nej nej. Hon väntar tills alla sover, sen slår hon till. Öppnar luckor i köket, sorterar lite sopor och kanske även blöjhinken i badrummet. Att stänga dörrar brukar inte hindra henne. DET är problemlösning tycker hon. Inte några fjantiga pappersrullar!

När livet är som bäst

HÄR vill vi att det ska vara just nu. Ifall ni inte fattade det i förra inlägget alltså :)


Den här årstiden asså...

Nej, inte är den vår favoritårstid, alltså min och Ellas. Visst det är mysigt kring jul, men sen kan det bli sommar igen. Ella vill ju springa fort som vinden, bada, köra agility så att gräset ryker och ta långa promenader utan att man blir kall. Men, nu är det januari och det är bara att gilla läget. Vi ligger lågt med tävlandet, och med julledigheten så har det inte blivit så mycket träning. I december så var jag och Ella med på KM. Jag trodde att Ella skulle vara fullständigt skogstokig och dra som en avlöning, men hon lyssnade som en dröm! Första loppet var hoppklassen och hon hade överlägset bästa tid, men tyvärr så rev hon två hinder och fick en vägran - som sagt det gick fort! I agilityklassen gick hon klockrent och nollade och hade det varit en vanlig tävling hade hon vunnit. På KM så räknar man ihop resultaten från båda loppen så Ella fick ingen placering då vissa hade färre fel i hoppklassen. Men jag var supernöjd ändå. Hon lyssnade så bra, trots att vi inte hade tränat sen medeltiden...

Ella har kommit på att den där lilla människan kan leka med henne nu. Mycket bättre att leka med någon som inte ska bestämma hela tiden som den lite större människan gör nu för tiden tycker Ella.




Lata dagar är bra dagar, bara de inte kommer alltför ofta, tycker Ella.


RSS 2.0