Varberg

I helgen var jag och Ella ner till Varberg för att hälsa på Elin, och passa på att träffa Anna, Lasse och deras pumibrudar på  Skallabacken. Vi har ju aldrig träffats förut men Ella och Myzlih har ju kommenterat varandras bloggar ganska mycket det senaste året (åren?), så vi kände att det var dags att ses IRL :) Tågresan ner gick inte alls enligt planerna...fyra timmar sena blev vi - JÄKLA SJ! Men när jag väl kom fram så fick jag först och främst ett glas vin, och redan då var mycket av föregående timmar bortglömda ;) Sen blev jag bjuden på kött och potatis i ugnen, beasås och sallad. Elin och Martin vet hur de ska få Martina på bra humör! Ella var också nöjd. Väldigt nöjd! Precis den här helgen var hon i sitt höglöp och valde genast ut Julle (Elins hund) som partner. Intet ont anande om att han är knipsad försökte de båda med massa knep för att det skulle leda till något resultat, men icke. Lika besvikna varje gång! Efter en fredagkväll med brasa, levande ljus, chips och vin sov jag sött kan jag säga. På lördagen åkte vi till Halmstad för att besöka Anna och Lasse. Elin ska nämligen om ynka nio dagar få hem en valp därifrån. Spänningen är oliiiidlig kan jag meddela. Och hon har valt (lite tack vara undertecknad, hehe!) en sådan fantastisk uppfödare! Helgoa människor. Elin flyttar "hem till Dalarna" igen till våren, och det ska bli så kul att ha en nära som har samma intresse och ras (pumi = inte Sveriges vanligaste ras) som jag. Vi kommer ha väldig stor nytta av varandra - och vänskapen får vi inte glömma heller = bra att ha kan jag känna. På söndagen tog vi det lugnt. Åt frukost och latade oss. Alltså. Hur uppskattat är det inte att få äta frukost själv, UTAN att servera barn stup i ett så att man knappt hinner äta något själv??! Jo, det ska jag berätta. ASSKÖNT! Det är vad det är. Så, nu vet ni det. Sen efter detta latande, tog vi en promenad med hundarna vid vattenbryten. Och när jag säger vatten menar jag HAVET! Älskar verkligen havet, och Elin och Martin bor alldeles bredvid. De vaknar med havsutsikt. Nej, det är inte ett dugg synd om dem. Åh, den avunden! 
 
 
 

Finns andra pinnar i livet också

 
Känna vinden susa i pälsen och jaga en pinne!
LIVET! 
 
 

Lika päls leka bäst!

 
Vädret här uppe har inte varit det bästa. Regn, regn och regn...
Men igår och idag tittade solen fram!
Vi var till klubben en sväng igår och jag körde lite slalomträning med Ella.
Som ett jehu gick hon! Lite slarv så här i början när hon är taggad till tusen, men det ser positivt ut.
 
Idag har vi varit hos mamma och pappa och ätit mat.
Brorsan är där och med sig har han sin storpudel Freja.
SÅ. HIMLA. KUL. HUND. tycker Ella.
De leket och leker.
Springer som dårar utomhus, faller ihop i högar och brottas, och när de kommer in så fortsätter leken i soffan. Tur att en är grå och den andra svart, annars hade man knappt sett vem som var vem i högen av krull!
 
 

Bilda hög!

Pudel/pumihög på gästsängen idag! Ibland var det svårt att se var den ene sluta och den andre började. Ibland var det ett barn med i högen också!

 


Onsdagspromenad

 

Varje vecka kör vi.

Tre vallare. En pudel.

(Det är ICKE pudeln som syns på bild...Ella är en aning igenväxt...)

En timmes lek och bus!

Härligt!

 

 


Var är Zatan när man behöver honom?!

Ella förstod ingenting häromdagen när vi tog en promenad på isen.

- Varför är det ingen som vill sparka den här underbart stora bollen till mig?


Vad är problemet?



Att lösa problem är något Ella är en fena på. Man kan ge henne nästan vilken utmaning som helst och hon brukar fixa det utan broblem. I brist på annan träning så stoppade jag ost (Ellas absoluta favorit) i hushållspappersrullar, knep ihop ändarna och sen fick hon försöka få fram osten. Hade väl redan räknat ut att det var ungefär lika utmanande som en fis i rymden för henne...hon slet upp den på två röda och tittade på mig som att "Va det där ett skämt eller?" Astrid var med och försökte hjäpa till, vilket hon också fick. Men osten tog Ella!

Ella är en sådan där hund som skapar sina egna problem att lösa om man inte gör det åt henne. När hon känner sig understimulerad, så märks det inte så att hon blir galen och springer omkring och härjar. Nej nej. Hon väntar tills alla sover, sen slår hon till. Öppnar luckor i köket, sorterar lite sopor och kanske även blöjhinken i badrummet. Att stänga dörrar brukar inte hindra henne. DET är problemlösning tycker hon. Inte några fjantiga pappersrullar!

Den här årstiden asså...

Nej, inte är den vår favoritårstid, alltså min och Ellas. Visst det är mysigt kring jul, men sen kan det bli sommar igen. Ella vill ju springa fort som vinden, bada, köra agility så att gräset ryker och ta långa promenader utan att man blir kall. Men, nu är det januari och det är bara att gilla läget. Vi ligger lågt med tävlandet, och med julledigheten så har det inte blivit så mycket träning. I december så var jag och Ella med på KM. Jag trodde att Ella skulle vara fullständigt skogstokig och dra som en avlöning, men hon lyssnade som en dröm! Första loppet var hoppklassen och hon hade överlägset bästa tid, men tyvärr så rev hon två hinder och fick en vägran - som sagt det gick fort! I agilityklassen gick hon klockrent och nollade och hade det varit en vanlig tävling hade hon vunnit. På KM så räknar man ihop resultaten från båda loppen så Ella fick ingen placering då vissa hade färre fel i hoppklassen. Men jag var supernöjd ändå. Hon lyssnade så bra, trots att vi inte hade tränat sen medeltiden...

Ella har kommit på att den där lilla människan kan leka med henne nu. Mycket bättre att leka med någon som inte ska bestämma hela tiden som den lite större människan gör nu för tiden tycker Ella.




Lata dagar är bra dagar, bara de inte kommer alltför ofta, tycker Ella.


Man tager vad man haver!

Ella började löpa för några dagar sen, vilket innebär noll tävlingar framöver...konstigt tycker Ella, att hanhundar kan bli distraherade nä de kör agility. Då kör man ju liksom, vad kan distrahera då?? Vi satsar dock på att hon är klar till den 31 då vi har anmält oss till Dala-Floda.

Ja vad gör man dårå när det är sommar och man inte får tävla? Lätt, sa Ella. Man badar! Hoppar, plaskar, dyker och simmar. Typ det bästa som finns. Ella har hört att pumisarna på Skallabacken har EGEN BRYGGA! Coolt tycker Ella och skiver upp "en sjö med tillhörande brygga" på sin önskelista.

Här simmar hon efter en petflaska (i brist på pinnar eller leksaker). Innan kameran kom fram så har hon hunnit hämta flaskan si så där ett tiotal gånger redan..!


Barnvaktspumi

Förutom att köra agility, jaga får och vakta gården så har Ella en annan uppgift. Att vara barnvakt. När Rasmus föddes så lämnade hon inte hans sida. Låg brevid honom i soffan, och helst med huvudet på hans små ben. Så fort han gnällde så tittade hon ängsligt på mig och Martin. Gör något då, han piper!

Sen blev Rasmus större och började rycka i svansar och päls. Svårare att barnvakta liksom. Ella har aldrig gjort illa Rasmus, och flyttade mest bara på sig när han var som jobbigast. Nu på senare år, när Rasmus är tre år så har hon även kommit på att det går ju superbra att leka med pojkvalpen. Han är betydligt mer lekfull än husse och matte. Så Ella ser återigen ett syfte med Rasmus. Däremot så är de lite som syskon och bråkar ibland. Ella gruffar åt honom och snäser när han blir för på. Rasmus brukar gnälla på Ella och skylla det ena och andra på henne. Äkta syskonkärlek!





Tvära kast

Så här såg det ut för några dagar sedan.


Hej och hå! I morse såg det ut så här när vi tittade ut. Jippi, sa Ella!



Pittbull-Pumi in action!



Uppfriskande!


För vissa så har badsäsongen dragit igång på allvar..!




Våran off roadpumi!

Mamma Ella

Är det inte valpar så är det...
...bilar! I alla fall om lillhusse får välja!
Skönt med valpar som är så stilla, tycker Ella.


Kul med jul!

Det positiva med jullov är att vi är hemma hela dagarna, hundarna trivs med andra ord som fiskarna. Dock har det varit uppehåll i träningen, men den drar igång igen nästa söndag. Efter allt julstök och nyårsfirande så ska det bli otroligt skönt och kul att komma igång med träningen och vardagen igen.

Lite snöbus!


Tomtar på loftet?

Ja, jag slutar aldrig att förvånas och skratta (gråta) åt Ella och hennes upptåg.

Idag har kylan äntligen kommit, vilket betyder att leran på gården har stelnat en aning. Otroligt skönt! Jag passade på att ta en långpromenad med vovvarna ute i det friska vädret. Ella springer som en tok efter pinnar. Kasta, springa, lämna. Kasta, springa, lämna. Jag trixade till det också och gömde pinnarna ibland så hon fick använda nosen också. Efter ett tag så började i alla fall tungan hänga lite på henne. Bra, tänkte jag. Då träningen är inställd imorn så måste jag aktivera henne på annat sätt i helgen. När jag vände för att gå hemmåt igen så såg jag att Ella tog fart och sprang. "ELLA!" inget svar för fem öre. Hon dök istället rakt ner i...vattnet! "Men ELLA! Är du känpp!!" ropade jag. Men ingen Ella kom. Hon låg  (observera LÅG) så nöjt i vattnet och drack, med is flytandes runt omkring sig. När jag kom fram så kröp hon drypandes upp ur vattnet...shit asså. Snacka om att hon frös när vi gick hem.

Slutord:
Ella ÄLSKAR att bada! (observera också att det är snö i bakgrunden, brukar man bada då?)

Lillhusse höjer upp pumistandarden hemma

Just nu är Ellas liv inte det mest händelserika liv man kan tänka sig som pumi...hon tycker vi är urtråkiga nu när vi håller på att renovera huset, pluggar och skolar in lillhusse på dagis. Att det är mörkt redan vid 18.30 nu och dessutom kallt ute, har gjort att agilitybanan är mindre välbesökt än tidigare. Trååååååkigt tycker Ella...ja det tycker ju hennes matte med. Men Ella förstår inte att desto fortare vi blir klara med huset, desto tidigare kan vi flytta in och fixa till banan på gården. Hon tycker bara at vi är allmänt dryga och väldigt "opumiga".

Vid sådana här tillfällen i ett pumiliv så är det väldigt bra att ha en lillhusse. Han tycker om att leka han!


Höst i Dalarna

Påväg ut på promenad i höstsolen.


Ella ser till "sina" får varje gång vi går ut och går.


Tjoho!


Storasyser Nova och Ella leker i solen

Kompis!

Förra veckan hade Ella besök av sin kompis Fame. Fame är inte bara en kompis utan hon är nog den bästa kompisen man kan ha tycker Ella. Hon är nämligen snabb. Ella har få kompisar som springer så fort som hon själv. De som lyckats har varit BC, vilket Fame råkar vara. Toppen, tycker Ella. Då får man sträcka ut sina pumiben, lägga bak öronen och lägga i den där sista växeln. Underbart!

Fame!


Kööööööör!!


Jiho!


Slalomen går bra! Nu kör vi komplett med 12 pinnar. Tänk att i slutet av juni kunde hon bara två portar, som dessutom inte satt ihop. Nu kör vi 12 pinnar med hinder före. Idag körde Ella hopphinder, högerslalom och med en galen Nova springandes brevid sig. Och Ella gick varken ur eller tappade fart, bra där! Men jag ropar inte hej ännu, kan hända saker så här i början. Vi ska tävla på onsdag kväll, men jag är inte beredd på att hon kan ta slalomet i bana då. Men vi får se...
 

Allt rullar på...

...bokstavligt talat asså! Här är rasmus och Ella i full fart med att rulla tillsammans i gräset! De har verkligen roligt ihop de två :)




Träningen går bra. Ellas framåtdriv har blivit bättre och höo söker hinder. Det vi måste kämpa mest med är att hon inte ska smita under hindren. Hon är ju en liten largehund och ser knappt ribban...men det går frammåt det med. Slalomen tar hon fyra pinnar på raden nu (alltså två portar). Ska testa att lägga på en port till snart, men om hon fixar slalomen till nästa vecka det vete tusan! Haha!

Tidigare inlägg
RSS 2.0